Maine Coon Cat Breed Standard   General Statement: The Maine Coon is a solid, rugged cat and is America's oldest natural longhaired breed. Type must not be sacrificed for size, nor size for type, the optimum being a large, typey cat. Females are somewhat smaller than males, and allowance should be made for the slow maturation of the breed. Head: Medium in length and width, with a squareness to the muzzle. Allowance should be made for broadening in males. Cheek bones high. Nose medium in length with a gentle, concave curve and no break or bump. Chin firm and in line with upper lip and nose. Eyes: Large, wide set, slightly oblique setting. Eye color can be shades of green, gold, or copper, though white cats may be blue or odd-eyed. There is no relationship between eye color and coat color. Clarity of eye color is desirable. Ears: Large, wide at base, moderately pointed and well tufted. Set high on head approximately an ear's width apart. Lynx-like tipping is desirable. Body: Muscular, medium to large in size, broad chested. Body is long, with all parts in proportion, creating a rectangular appearance. When viewed from the rear, there is a definite squareness to the rump. Neck medium-long. Legs and Paws: Legs substantial, wide set, medium in length, contributing to a rectangular appearance. Paws large, round, well-tufted (five toes in front, four toes in back). Tail: Long, equal to body in length (distance from end of rump to shoulders), wide at base and tapering. Fur full, long, and flowing. Coat: Fur on shoulders is short, gradually increasing in length along back and sides, ending in full britches and long, shaggy belly fur. Fur is soft but has body, falls smoothly, and lies close to the body. A slight undercoat is carried. A full ruff is not expected; however, there should be a frontal ruff beginning at the base of the ears. Coat Colors: All recognized colors. White trim around the chin and lip permitted except in solid color cats. Disqualifications: Buttons, lockets, spots, overall even coat, short cobby body, crossed eyes, kinked tail, incorrect number of toes. Penalties: Delicate bone structures, untufted paws, poor condition, nose break or bump, undershot chin, short rounded muzzle. Colors: The following colors are among those recognized by most registering associations: White, black, blue, red, cream. Silver (chinchilla & shaded), blue-silver (chinchilla & shaded), cameo (shell, shaded, & smoke), cream cameo (shell, shaded, & smoke), black smoke, blue smoke, shaded tortoiseshell, shaded blue tortie, shaded torbie, shaded blue torbie. Silver tabby (all patterns), blue-silver tabby (all patterns), cameo tabby (all patterns), cream cameo tabby (all patterns). Shaded brown or golden tabby (all patterns), red tabby (all patterns), cream tabby (all patterns), brown tabby (all patterns), blue tabby (all patterns). Bi-colors (solids with white), Parti-colors - tortoiseshell, torbie (patched tabby), calico, blue cream, tabby with white and other colors with white.

Ragdollens Standard  Generell Beskrivning Ragdollen är en massiv, stor katt med medelkraftig benstomme och muskulös kropp, som finns i tre mönstervarianter, colourpoint, mitted och bi-colour och fyra färgvarianter, brun blå, choklad och lila. Totalt tolv varianter. Helhetsintrycket skall vara en kraftig katt. Huvud Medelstort huvud, bred modifierad kilform med ett till utseendet platt parti mellan öronen. Nosen skall ha en lätt böj på den översta tredjedelen. Väl utvecklade kinder, som avsmalnar mot en rundad välutvecklad medellång nos och välutvecklad haka. Fel: Smalt huvud, nos-stop, romersk nos. Öron Medelstora, breda vid basen, med rundad topp. Sitter långt ifrån varandra med en lätt framåtlutning. Fel: Spetsiga, stora eller små öron. För högt ansatta. Ögon Stora och ovala. Yttersta delen av ögat ska vara i nivå med basen på örat. Färgen, blå, ju intensivare desto bättre, i relation till kroppsfärgen. Fel: Mandelformade ögon. Diskvalifikation: Annan ögonfärg än blå. Kropp Nacken skall vara kort och kraftig. Bröstet brett och utvecklat. Kroppen lång och muskulös med medium benstomme. Muskulösare och tyngre i bakkroppen. Den full utväxta katten ska vara lika bred över skuldrorna som över bakkroppen. Medelånga ben, bakbenen något högre än frambenen vilket gör att rygglinjen verkar slutta något från bakkropp mot huvudet. Tassarna skall vara stora och stadiga med hårtofsar mellan tårna. Fel: Lång och smal nacke. Smalt bröst och cobby kropp. Korta ben, spretande tår, avsaknad av hårtofsar mellan tårna. Svans Svansen skall vara lång välpälsad och proportionelig mot kroppen. Medeltjock vid roten, smalnar av något mot toppen. Övrigt Honkatten är avsevärt mindre än hankatten. Hänsyn skall tas till hankattens kraftigare käkparti. Kattens utveckling är långsam. Päls Medellång. Pälsen skall vara tät, mjuk och silkeaktig. Ligger intill kroppen och skiktar sig när katten rör sig. Pälsen skall vara längst vid ansiktets yttersta kant och runt halsen så att den ger intryck av att ha krage. Pälsen i ansiktet är kort och blir längre från hjässan och över ryggen, medellång på sidorna, buken och bakhasorna. Fel: Kort päls (Säsongvariation tillåts) Mönster Colourpoint: Point ( öron, mask, ben och svans) skall vara bra genomfärgade och harmonisera med kroppsfärgen. Kroppsfärgen skall vara ljusare än pointsfärgen. Mjuka skiftningar av färg är tillåtet på kropp och mage. Nosspegel och trampdynor i överensstämmelse med pointsfärgen. Fel: Vita fläckar. Mitted: Points (utom tassar och haka)och kroppsfärg som hos colourpoint. Vita handskar på frambenen. Bakbenen skall vara helt vita men inte längre upp än till övre hasen. En vit strimma skall börja vid bröstet och gå bakåt mellan frambenen och till undersidan av svansen. Hakan skall vara vit. En vit bläs på nosen kan förekomma. Fel: Mörka fläckar på handskar eller buk. Avsaknad av vit strimma på buken. Avsaknad av vit haka. Bi-colour: Points ( öron, mask och svans) skall vara väl avgränsade. I masken skall det vara en vit yta format som ett omvänt V. Buken skall vara vit utan fläckar. Vita ben är önskvärda. Kroppsfärgen en nyans ljusare än pointsfärgen. Vita fläckar på ryggen är tillåtna. Nosspegel och trampdynor är rosa. Fel: Vitt på öron eller svans.   Ragdollens Historia Historien om Ragdollens upkomst börjar 1962 i Kalifornien hos en viss Mrs Ann Baker. Hennes granne Mrs Pennel ägde en vit långhårig katt av "angoratyp" som kallades för Josephine. Den här honan intresserade Ann Baker så pass att hon bad att få para den med en birmahane och behålla eventuella ungar. Josephine hade fått ett antal kullar som blivit ganska storvuxna med blå ögon och relativt lång päls. I kullen med birman fanns två hanar, Daddy Warbucks och Geuber, som blev de första ragdollkatterna, även om rasen inte fått något namn ännu. De bägge hanarna var vad vi idag kallar mitted. Mrs Baker bestämde sig för att försöka para Daddy Warbucks tillbaka på Josephine eftersom hon ansåg att det var något speciellt med de här två hanarna. Resultatet blev Fugianna som var en brun bicolourhona. Huruvida det blev några fler ungar i den kullen vet vi inte för Fugianna är den enda som omnämns och från henne härstammar den linje som kallas "lightside" För att inte få ännu mer inavel beslutade man att blanda in en annan ras i aveln och Ann Baker och några genetiker hon hade tagit kontakt med bestämde sig för brun burma. I en del historieberättelser påstås det att det var en svart perser, men i det stora stamträdet dit alla äkta ragdolls ska kunna spåras står det klart och tydligt "burmese". Vad som också talar för det är att Ann Baker gav många av katterna på den linjen asiatiska namn som Kyoto, Tiki, Toy Ling, Woo Wong osv att jämföra med burmans förfäder som hade liknande namn. Alltnog, burman parades med Daddy Warbucks och man fick en brun colourpointhona, Buckwhet. Hon parades tillbaka på sin far och de fick Kyoto, en brun mittedhane, och Tiki, en brun colourpointhona. Tiki är urmodern på det man kallar "darkside". Alla dessa katter finns registrerade under stamnamnet Raggedy Ann. Ann Baker började sälja sina katter som hon kallade Ragdolls, men hon behöll ett fast grepp om aveln och förbjöd sina köpare att para sina katter om man inte fick "licens", som innebar att man strikt följde hennes regler och anvisningar. En uppfödare, Denny Dayton- Blossom Time cattery, delade inte mrs Bakers åsikter om hur de skulle avlas och efter en hård tvist i domstol och i media så bröt han sig ut och började avla på det sätt man gör med andra raser och härifrån har Ragdolls spridits över världen. Denny Dayton startade Ragdoll Fanciers Club International (RCFI) som har som mål att få rasen godkänd i de olika amerikanska kattsportförbunden. Han började också skriva på det stora stamträdet dit alla ragdolls ska kunna spåras för att kallas "äkta". Arbetet i RCFI har gett till resultat att all amerikanska förbund godkänt rasen. Första förbundet var NCFA år 1969 och på våren 1993 godkände det sista men största och viktigaste förbundet, CFA, ragdollen som ras. Temperament och utveckling Ragdollen är en perfekt innekatt med sitt lugna och tillgivna sätt. Den anpassar sig lätt efter familjemedlemmarna och det inkluderar både barn och djur. Finns det barn i familjen som i lägre åldrar kan behandla djur i allmänhet lite vårdslöst så tar det väldigt lång tid innan en ragdoll börjar att säga ifrån, därmed är det inte sagt att de inte känner smärta, som elaka rykten vill påstå. Ett drag som skiljer dem från andra raser är att de, om de vill, kan slappna av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den blir lika lealös som den "trasdocka" de har fått sitt namn av. Gångstilen är säregen för ragdollen går inte så smäckert som andra katter. De har istället en vaggande gångstil vilket kan bero på att de går brett isär med bakbenen. En annan egenskap hos ragdollen är deras sätt att lägga sig, den börjar med att lägga ner skuldran först, därefter lägger den resten av kroppen. Ragdollen sover ofta på rygg med både bak- och framben brett isär. Ragdollen är lättjefull och lugn katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den skull ingen "prydnadskatt". Den är mycket nyfiken och vill vara med överallt, många liknar den vid en hund. Till skillnad mot andra raser ligger inte en ragdoll högt och observerar utan gärna mitt på golvet eller vid sidan av husse/mattes fötter så den inte missar något. Om man vill gå ut med katten så behöver den egentligen inget koppel, då den på okänt territorium gärna håller sig i närheten av sin ägare. På det hela taget är ragdollen en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver mycket kärlek och uppmärksamhet av sin ägare, den kan bli väldigt olycklig om den måste vara mycket ensam utan sällskap av någon annan, så den trivs bäst om det finns andra katter i huset när husse/matte arbetar. Som alla "maskade-katter" så föds också ragdollen helt vit. Fullt utmaskad och färdig i färg är inte ragdollen förrän i treårsåldern, så det kan vara lite problem att skilja på brun och choklad, och på blå och lila. Ragdollen växer länge och ryckvis. Precis när man har en perfekt proportionerlig katt så växer den några centimetrar på längden och blir smal i kropp och ansikte. En par veckor senare kan den se bra ut igen, för att återigen dra iväg. Ibland verkar det som om den sk slyngelåldern aldrig ska ta slut. Det här håller ofta på till framemot två års ålder då växandet sker mer långsamt. Fullvuxen är den dock sällan före det den fyller tre. På slutet är det mest huvud och nacke som blir bredare, speciellt på hanarna. När katten vuxit färdigt så väger en hona 3,5-5 kg och en hane 6-8 kanske 9 kg. Ragdollen växer som ras. Till England kom ragdollen i mars1981, och till Tyskland 1985 och sen har den spridits från land till land. I Sverige trodde vi länge att den första ragdollen var "Such Fun Mist Knight", en brun colourpointhane, som Maria Staaf tog in i oktober 1991. Men det har visat sig att det faktiskt fanns två ragdolls här redan i mars 1991, en brun bi-colourhona och en brun mittedhane från den i England välkända uppfödaren Sue Ward-Smith-Pandapaws.De hade kommit hit med sin familj som hade bott i England ett tag. När familjen Odelius kom hem från England kontaktade man Sverak som visade ett mycket svalt intresse och sa att rasen inte var godkänd och att det inte fanns fler ragdolls i Sverige så det var lika bra att kastrera dem. Synd, eftersom de blev godkända i januari 1992 och att det kom in fler ragdolls 1991. 1992 godkände FIFe ragdoll som ras, men bara bi-colour-varianten fick certificat-status. Till glädje för alla ragdollägare, främst då uppfödarna, fick colourpoint-varianten den 1 januari 1997 certifikat-status och från den 1 januari 1999 så har även den tredje varianten, mitted, certifikat-staus. Författare: Christin Landin